Som sagt så har jag gjort denna blogg för att skriva av mig visa saker. Idag är en sån dag när jag verkligen behöver det.

Kan börja med att säga att jag är ledsen över saker som jag inte ens ska vara. Läste nyss igenom min gamla blogg och tårarna börjar rinna. Det känns tugnt att veta att du inne finns längre det känns jobbigt att jag inte kan prata med dig när jag verkligen behöver få ur mig saker. Jag vet att jag kan prata med dig men frågan är om det känns rätt då? Känner mig vilsen och ensam gör saker som inte ens jag borde göra saker som jag bara ångrar och som sårar andra. Kommer det vara så här hela fucking livet? Allt jag gör eller har gjort gör mig inte ett dugg gladare eller lyckligare, allt känns bara så skumt och fel! Det är ingen som förstår, det är ingen som fattar och det är ingen som kan hjälpa, jag förstår inte folk som säger "ensam är man starkast". Fan heller det är ren jävla bullshit! Vad hände med allt som vi lovade, vad hände med allt vi skulle göra och vad hände med allt vi hade planerat? Men huvudsaken är att jag vet att du mår bra och att du inte är allt för ledsen, jag är säker på att du kommer få en bra tid tillsammans med någon annan  och det är jag väldig lycklig över. Även fast det gör hur ont som helt att se dig med någon annan så känns det ändå så bra för att jag vet att du är lycklig och att hon accepterar de saker jag inte gjorde. Fast tjejen som står på den platsen jag egentligen skulle stå kommer jag inte dela ett ända ord med.

Jag vet att du läser min blogg och jag vill bara att du ska veta att jag faktiskt tänker på dig och att jag inte glömt bort dig saknar dig faktiskt också. Du finns fortfarande i mina tankar och minnena kommer upp dagligen och det gör det extra jobbigt. Men jag vet att både du och jag klarar oss super.Glöm inte bort att du var eller är väldigt speciell för mig!

 

Utsidan ler när insidan gråter